En 3-åring är förmodligen bättre på att hitta roten på problem än vad du är. Here’s why…

Vi föds som experter på att fråga varför. Men någonstans på vägen slutar vi.

Kanske för att vi blir obekväma.
Kanske för att vi tror att folk ska se oss som okunniga.
Kanske för att det känns som att ifrågasätta.
Kanske för att det inte passar i tempot.

Men den som inte ställer varför-frågan - igen, och igen - kommer aldrig till roten av ett problem. Och utan roten kommer vi bara att klippa bladen, inte lösa problemet.

⸻

Ett klassiskt exempel är haveriutredningar i flygindustrin.

De stannar inte vid vad som gick fel. De gräver tills de hittar systemfelet som gjorde det möjligt. Ibland tar det flera år.

Exempel:

Helikoptern kraschade.

• Varför? Huvudrotorn lossnade.
• Varför? Toppmuttern var inte ordentligt åtdragen.
• Varför? Momentverktyget var felkalibrerat.
• Varför? Rutinen för kontroll hade tagits bort för att spara tid.
• Varför? Ledningen prioriterade effektivitet över säkerhet - men ingen vågade säga emot.

Problemet var alltså inte att helikoptern krashade, det var bara effekten. Problemet var en miljö där man inte vågade säga “det här känns inte bra”.

⸻

I digitala projekt händer samma sak. Fast långsamt.

Inte så ofta med spektakulära kraschar - utan med stagnation. Invanda ovanor. Med osynliga beslut. Otydliga krav. Med team som gör sitt bästa, men ändå inte kommer fram.

Och ofta stannar analysen på ytan:

“Vi byggde fel grej.” “Teamet var för splittrat.” “Beställaren var otydlig.” “Vi hade för lite tid.”

Men de är inte svar. De är symptom. Och någon måste våga fortsätta fråga: Varför var beställaren otydlig? Varför stannade ingen upp? Varför blev det så bråttom? Varför byggde vi på antaganden?

Inte för att peka finger - utan för att ta ansvar. Och för att det alltid finns ett lager till.

⸻

“Fem varför” som verktyg i vardagen

Nästa gång något inte fungerar - testa: Beskriv vad som gick snett. Fråga “varför?” Svara så ärligt du kan. Fråga “varför?” på det svaret. Upprepa tills det tar stopp.

Ju fler lager du når, desto mer verkligt blir felet. Och desto närmare är du att kunna göra något åt det. På riktigt.

⸻

Behöver ni någon som vågar fråga “varför” som en treåring, tills det blir obekvämt - men samtidigt hjälper er vidare?

Ni vet vart jag finns.